Tänkvärd insändare publicerad i Dala-demokraten:
"Vi svenskar har oftast ett lågmält sinnelag där vi kan tycka att
saker är åt pipsvängen men något franskt temperament är vi inte
speciellt kända för. Men nu är gränsen nådd.
Vi måste alla höja blicken för att se vad som händer på landsbygden i allmänhet och för våra svenska jordbruk i synnerhet.
Det är 101 år sedan bondeupproret och nu startar Landsbygdsupproret 2015.
På långfredagen genomförs
en manifestation på ett stort antal platser i landet, som protest mot
bland annat att Sveriges etablerade partier och politiker totalt har
misslyckas med att utveckla hela landet. Detta har pågått i decennier.
Urbanisering har närmast varit ett honnörsord och en långsiktig och
systematisk överflyttning har skett av ekonomiska resurser till förmån
för främst tillväxtregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö på
landsbygdens bekostnad.
Svenska bönder, har haft
den största konkurrensnackdelen av samtliga branscher. En gång hade vi
blomstrande jordbruk, nu går de på knäna? Idag har vi, och med all rätt
utifrån ett djurskydds- och miljöperspektiv, de högsta kraven på oss i
Europa. Men vad händer? En gigantisk offentlig dubbelmoral, där vi
endast i undantagsfall upphandlar livsmedel som uppfyller svenska miljö-
och djurskyddskrav, trots att vi ställt dessa krav på våra svenska
bönder! Detta har slagit ut mycket av den inhemska produktionen.
Effekten har blivit att de djur som fötts upp i andra länder för
konsumtion av svenska folket, haft trängre bås, mindre liggytor och
blivit svanskuperade. De har fått antibiotika i förebyggande syfte, med i
vissa länder så mycket som 30 gånger så mycket som det genomsnittliga
svenska djuret. Detta är ett direkt hot mot den restriktiva svenska
modellen beträffande antibiotikaresistens.
Sveriges självförsörjningsgrad är
nere på 47 procent, en oerhört låg siffra som tydliggör vår sårbarhet
och även det ett bevis på mångårig vanskötsel av svensk
jordbrukspolitik. Det paradoxala är att i en verklig krissituation så
kommer våra städer att bli mest utsatta.
Initialt var tanken med
EU en garant för fred och stabilitet i Europa men vad har vi fått? Hur
kan det komma sig att vi svenskar så tyst anpassar oss till den
överstatlighet som EU-medlemskapet innebär, samtidigt som vi tydligt ser
alla negativa saker. Det finns en hel del inom EU som är bra och
självklart ska vi ha samarbete och självklart ska vi ha handelsavtal men
inte på bekostnad av vad vi själva byggt upp under generationer. De
stora länderna får bestämmanderätt över de små. Storstadsbefolkningen,
får bestämmanderätt över landsbygd och småorter. Vi som drabbas av
besluten upplever det hela som att majoriteten förtrycker minoriteten.
Nu kommer framöver GMO-beslut
och en ny frölag vilket innebär att stora multinationella bolag får
monopol på i princip allt genetiskt växtmaterial. Det blir otillåtet att
använda och odla med egna fröer. Denna utveckling och liknande styrs i
stor utsträckning av drygt 30 000 lobbyister i Bryssel. Vilka får de
betalt av?
Svensk transportnäring går på knäna när
utländska chaufförer kör långt in i Sverige med bilar och bränslen, som
aldrig skulle tillåtas i Sverige. Oftast tankas de inte heller i
Sverige. Att de dessutom via en väsentligt mycket lägre lön, ger också
en stor konkurrensfördel som slår ut inhemska arbetstillfällen och
snedvrider marknaden. Våra hårda miljökrav på motorer och bränsle, ger i
kombination med frihandel, totalt sett en sämre miljö både nationellt
och globalt, i och med att de rena svenska transporterna slås ut av
miljöbovar från andra länder.
Om den svenske åkaren och bonden
följde de regler som gäller för det importerade, skulle de polisanmälas
och dömas till böter eller fängelse.
Svenska naturresurser skänks
i stort setts bort till utländska prospekteringsföretag utan att någon
protesterar? Vilka får sen ta hand om eventuella skadeeffekter i miljön?
Ja det blir vi själva.
En gång var vår
vattenkraft knuten till lokal produktion som gav såväl lokala arbeten
och inkomster för individen och kommunen. Så är det inte längre. Vart
tar då alla miljarder vägen? Mycket går till statlig förvaltning och
administration, som naturligtvis finns i storstäderna. Där betalas
tilltagna löner, som i sin tur genererar lokal fastighetsskatt. Men för
industrier – som normalt finns i småorterna – där är skatten statlig.
Och som resultat får vi de lägsta lönerna på landsbygden och samtidigt
den högsta kommunalskatten.
Serviceutbud och
allmänna kommunikationer försvinner från orterna och alltfler statliga
företag återcentraliseras efter att ha funnits på flera orter. Fokus
ligger på kringfartsleder i Stockholm medan järnvägsunderhållet
försummas och allt fler tågdestinationer upphör.
I stora delar av
glesbygden finns inga kollektiva kommunikationsmedel. Lägg ihop detta
med dagens drivmedelsbeskattning så blir det djupt orättvist mot
befolkningen på landsbygden, vilken oftast är tvingad att använda bilen
till arbete, skola med mera, vi har inga alternativ. Givetvis skall vi
alla jobba för ett klimatsmart och hållbart samhälle, men varför skall
vi på landsbygden betala hela kalaset? De mest klimatsmarta varorna är
de som produceras nära konsumenten, inte de som tvingas åka lastbil och
flyg över jordklotet. En differentierad drivmedelsbeskattning genom att
priset sänks i proportion till avståndet till den
kollektivtrafikförsedda tätorten kan vara ett intressant alternativ.
Detta kan medföra kraftigt höjda priser i tätorten men även att priset
sjunker proportionerligt på landsbygden, på detta vis delar vi på
klimatbördan och uppfyller ett av många kriterier för en levande
landsbygd.
Nu är gränsen nådd för besparingar och
indragning av offentliga tjänster. Nu är gränsen nådd för alla de beslut
som inkräktar på vår trygghet och trivsel som för alla medborgare skall
vara rättvist fördelade. Nu är även gränsen nådd för vad kanske
världens bästa livsmedelsproduktion orkar med i form av politikerstödd
illojal konkurrens.
Vet ni om att om vi inte har en levande och livskraftig landsbygd kommer även våra städer att dö!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar