Utan landet stannar staden

Tänkvärd insändare publicerad i Dala-demokraten:

"Vi svenskar har oftast ett lågmält sinnelag där vi kan tycka att saker är åt pipsvängen men något franskt temperament är vi inte speciellt kända för. Men nu är gränsen nådd.
Vi måste alla höja blicken för att se vad som händer på landsbygden i allmänhet och för våra svenska jordbruk i synnerhet.

Det är 101 år sedan bondeupproret och nu startar Landsbygdsupproret 2015. 

På långfredagen genomförs en manifestation på ett stort antal platser i landet, som protest mot bland annat att Sveriges etablerade partier och politiker totalt har misslyckas med att utveckla hela landet. Detta har pågått i decennier. Urbanisering har närmast varit ett honnörsord och en långsiktig och systematisk överflyttning har skett av ekonomiska resurser till förmån för främst tillväxtregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö på landsbygdens bekostnad.

Svenska bönder, har haft den största konkurrensnackdelen av samtliga branscher. En gång hade vi blomstrande jordbruk, nu går de på knäna? Idag har vi, och med all rätt utifrån ett djurskydds- och miljöperspektiv, de högsta kraven på oss i Europa. Men vad händer? En gigantisk offentlig dubbelmoral, där vi endast i undantagsfall upphandlar livsmedel som uppfyller svenska miljö- och djurskyddskrav, trots att vi ställt dessa krav på våra svenska bönder! Detta har slagit ut mycket av den inhemska produktionen. Effekten har blivit att de djur som fötts upp i andra länder för konsumtion av svenska folket, haft trängre bås, mindre liggytor och blivit svanskuperade. De har fått antibiotika i förebyggande syfte, med i vissa länder så mycket som 30 gånger så mycket som det genomsnittliga svenska djuret. Detta är ett direkt hot mot den restriktiva svenska modellen beträffande antibiotikaresistens.

Sveriges självförsörjningsgrad är nere på 47 procent, en oerhört låg siffra som tydliggör vår sårbarhet och även det ett bevis på mångårig vanskötsel av svensk jordbrukspolitik. Det paradoxala är att i en verklig krissituation så kommer våra städer att bli mest utsatta.

Initialt var tanken med EU en garant för fred och stabilitet i Europa men vad har vi fått? Hur kan det komma sig att vi svenskar så tyst anpassar oss till den överstatlighet som EU-medlemskapet innebär, samtidigt som vi tydligt ser alla negativa saker. Det finns en hel del inom EU som är bra och självklart ska vi ha samarbete och självklart ska vi ha handelsavtal men inte på bekostnad av vad vi själva byggt upp under generationer. De stora länderna får bestämmanderätt över de små. Storstadsbefolkningen, får bestämmanderätt över landsbygd och småorter. Vi som drabbas av besluten upplever det hela som att majoriteten förtrycker minoriteten. 

Nu kommer framöver GMO-beslut och en ny frölag vilket innebär att stora multinationella bolag får monopol på i princip allt genetiskt växtmaterial. Det blir otillåtet att använda och odla med egna fröer. Denna utveckling och liknande styrs i stor utsträckning av drygt 30 000 lobbyister i Bryssel. Vilka får de betalt av?

Svensk transportnäring går på knäna när utländska chaufförer kör långt in i Sverige med bilar och bränslen, som aldrig skulle tillåtas i Sverige. Oftast tankas de inte heller i Sverige. Att de dessutom via en väsentligt mycket lägre lön, ger också en stor konkurrensfördel som slår ut inhemska arbetstillfällen och snedvrider marknaden. Våra hårda miljökrav på motorer och bränsle, ger i kombination med frihandel, totalt sett en sämre miljö både nationellt och globalt, i och med att de rena svenska transporterna slås ut av miljöbovar från andra länder.
Om den svenske åkaren och bonden följde de regler som gäller för det importerade, skulle de polisanmälas och dömas till böter eller fängelse.

Svenska naturresurser skänks i stort setts bort till utländska prospekteringsföretag utan att någon protesterar? Vilka får sen ta hand om eventuella skadeeffekter i miljön? Ja det blir vi själva.

En gång var vår vattenkraft knuten till lokal produktion som gav såväl lokala arbeten och inkomster för individen och kommunen. Så är det inte längre. Vart tar då alla miljarder vägen? Mycket går till statlig förvaltning och administration, som naturligtvis finns i storstäderna. Där betalas tilltagna löner, som i sin tur genererar lokal fastighetsskatt. Men för industrier – som normalt finns i småorterna – där är skatten statlig. Och som resultat får vi de lägsta lönerna på landsbygden och samtidigt den högsta kommunalskatten.

Serviceutbud och allmänna kommunikationer försvinner från orterna och alltfler statliga företag återcentraliseras efter att ha funnits på flera orter. Fokus ligger på kringfartsleder i Stockholm medan järnvägsunderhållet försummas och allt fler tågdestinationer upphör.

I stora delar av glesbygden finns inga kollektiva kommunikationsmedel. Lägg ihop detta med dagens drivmedelsbeskattning så blir det djupt orättvist mot befolkningen på landsbygden, vilken oftast är tvingad att använda bilen till arbete, skola med mera, vi har inga alternativ. Givetvis skall vi alla jobba för ett klimatsmart och hållbart samhälle, men varför skall vi på landsbygden betala hela kalaset? De mest klimatsmarta varorna är de som produceras nära konsumenten, inte de som tvingas åka lastbil och flyg över jordklotet. En differentierad drivmedelsbeskattning genom att priset sänks i proportion till avståndet till den kollektivtrafikförsedda tätorten kan vara ett intressant alternativ. Detta kan medföra kraftigt höjda priser i tätorten men även att priset sjunker proportionerligt på landsbygden, på detta vis delar vi på klimatbördan och uppfyller ett av många kriterier för en levande landsbygd.

Nu är gränsen nådd för besparingar och indragning av offentliga tjänster. Nu är gränsen nådd för alla de beslut som inkräktar på vår trygghet och trivsel som för alla medborgare skall vara rättvist fördelade. Nu är även gränsen nådd för vad kanske världens bästa livsmedelsproduktion orkar med i form av politikerstödd illojal konkurrens.

Vet ni om att om vi inte har en levande och livskraftig landsbygd kommer även våra städer att dö!"