I går hölls rovdjursvaka. En manifestation som vill sätta fokus på den press djurägare upplever från rovdjur och som arrangeras av svenska fåravelsförbundet.
Fåravelsförbundet har också sammanställt en kravlista.
- En snabb, mindre restriktiv och förenklad hantering av länsstyrelserna beslut om skyddsjakt på stora rovdjur.
- En reglerad förvaltningsjakt. Förvaltningsplaner är beslutade och ska verkställas.
- Samförvaltning av alla viltstammar. Det måste finnas mat så det räcker till våra vilda djur i skogen.
fredag 4 september 2015
torsdag 3 september 2015
Flyktingpolitik som gör skillnad
Dagens debatter har fokus på vad för asylregler som ska gälla, hur SFI ska bedrivas, dagsersättningsnivåer för asylsökanden m.m. En del t.o.m. debatterar hur högt taggtrådsstängsel som ska byggas. Egentligen är de alla ganska ovidkommande saker i det stora hela.
Idag har vi en situation där miljoner och åter miljoner människor är på flykt. De är på flykt från fruktansvärda förhållanden. Oavsett vad man käbblar om för åtgärder här hemma så blir ju deras hem inte säkrare för det. Oavsett vem man anser bär ansvaret för att de drivits på flykt så kommer vi inte kunna vrida tillbaka tiden. Vi kan inte stoppa utvecklingen innan hemskheterna som drivit dem på flykt tillåtits ske.
Faktum är att den mest effektiva flyktingpolitiken, den flyktingpolitiken som gör egentligen skillnad, är den politik som ser till att människor inte behöver bli flyktingar. Den näst bästa är den som ser till att människor kan sluta vara flyktingar.
Är det någon som inbillar sig att de ca 11 miljoner människor som är på flykt inom och från Syrien kommer sluta vara på flykt och vilja återvända för att fortsätta bygga upp sina liv i hemlandet igen så länge inbördeskrig och ISIS härjar?
Är det någon som tror att ISIS kommer sluta försöka expandera sitt terrorvälde "bara" de får Syrien och Irak att styra över?
Om någon tycker det är påträngande att ca 3 miljoner av Syriens ursprungligen ca 23 miljoner invånare har flytt Syrien och söker säkerhet i andra länder (Andelen syriska flyktingar är mycket större än 3 milj men de flesta är på flykt inom sitt eget land). Vad kommer denne då tycka om ISIS vinner verklig terräng i Egypten med 82 miljoner invånare? Eller om terrorgruppen Boko Haram får verkligt fotfäste i Västafrika? Säg i ett land som Nigeria med en befolkning på över 230 miljoner?
Prat om vilket antal kvotflyktingar hit eller dit som ska få komma är ju i sammanhanget bara prat. Det gör ingen större skillnad på antalet desperata människor som är på flykt.
Man kan ha vilka asylregler som helst, men det stoppar inte desperata människor. Man kan ha hur högt taggtrådsstängsel som helst, det stoppar heller inte desperata människor. USA har en mycket välbevakad gräns i söder. Ändå beräknas antalet illegala immigranter vara upp emot 20 miljoner i landet. Då är det ändå inte i regel människor som flyr krig och terror utan de söker troligen bara möjligheten till ett bättre liv. Hade Mexico haft ett regelrätt inbördeskrig som satt halva dess befolkning i flykt så hade 20 miljoner fort passerats med råge.
Poängen är att en flyktingpolitik som gör verklig skillnad kräver helt andra åtgärder än de som ofta debatteras i media och dessutom mest syftar till att något parti ska vinna populistiska poänger. Det är en politik som kräver att man gör insatser innan terrorgrupper/regimer tillåts uppstå. En politik som bekämpar den terror som får människor på flykt så människor kan återvända. En politik som främjar att folk kan leva och bo utan att tvingas på flykt.
Det är en flyktingpolitik som inte går att definieras via hur många kvotflyktingar som ska tas emot, men det är en politik som gör skillnad.
Idag har vi en situation där miljoner och åter miljoner människor är på flykt. De är på flykt från fruktansvärda förhållanden. Oavsett vad man käbblar om för åtgärder här hemma så blir ju deras hem inte säkrare för det. Oavsett vem man anser bär ansvaret för att de drivits på flykt så kommer vi inte kunna vrida tillbaka tiden. Vi kan inte stoppa utvecklingen innan hemskheterna som drivit dem på flykt tillåtits ske.
Faktum är att den mest effektiva flyktingpolitiken, den flyktingpolitiken som gör egentligen skillnad, är den politik som ser till att människor inte behöver bli flyktingar. Den näst bästa är den som ser till att människor kan sluta vara flyktingar.
Är det någon som inbillar sig att de ca 11 miljoner människor som är på flykt inom och från Syrien kommer sluta vara på flykt och vilja återvända för att fortsätta bygga upp sina liv i hemlandet igen så länge inbördeskrig och ISIS härjar?
Är det någon som tror att ISIS kommer sluta försöka expandera sitt terrorvälde "bara" de får Syrien och Irak att styra över?
Om någon tycker det är påträngande att ca 3 miljoner av Syriens ursprungligen ca 23 miljoner invånare har flytt Syrien och söker säkerhet i andra länder (Andelen syriska flyktingar är mycket större än 3 milj men de flesta är på flykt inom sitt eget land). Vad kommer denne då tycka om ISIS vinner verklig terräng i Egypten med 82 miljoner invånare? Eller om terrorgruppen Boko Haram får verkligt fotfäste i Västafrika? Säg i ett land som Nigeria med en befolkning på över 230 miljoner?
Prat om vilket antal kvotflyktingar hit eller dit som ska få komma är ju i sammanhanget bara prat. Det gör ingen större skillnad på antalet desperata människor som är på flykt.
Man kan ha vilka asylregler som helst, men det stoppar inte desperata människor. Man kan ha hur högt taggtrådsstängsel som helst, det stoppar heller inte desperata människor. USA har en mycket välbevakad gräns i söder. Ändå beräknas antalet illegala immigranter vara upp emot 20 miljoner i landet. Då är det ändå inte i regel människor som flyr krig och terror utan de söker troligen bara möjligheten till ett bättre liv. Hade Mexico haft ett regelrätt inbördeskrig som satt halva dess befolkning i flykt så hade 20 miljoner fort passerats med råge.
Poängen är att en flyktingpolitik som gör verklig skillnad kräver helt andra åtgärder än de som ofta debatteras i media och dessutom mest syftar till att något parti ska vinna populistiska poänger. Det är en politik som kräver att man gör insatser innan terrorgrupper/regimer tillåts uppstå. En politik som bekämpar den terror som får människor på flykt så människor kan återvända. En politik som främjar att folk kan leva och bo utan att tvingas på flykt.
Det är en flyktingpolitik som inte går att definieras via hur många kvotflyktingar som ska tas emot, men det är en politik som gör skillnad.
söndag 30 augusti 2015
Sluta utarma landsbygden
Tänkvärd insändare:
"Mellan 1994 och 2005 lades mer än 100 polisstationer ned.
Utredarna poängterade att det viktigaste för medborgarnas trygghet var inte
polisstationer utan synliga poliser.
Jovars, men nu står landsbygds- och glesbygdskommuner ofta utan både
polisstationer som synliga poliser. Fanns det ett samband där trots allt mån
tro?
Grundtryggheten försvinner när polis, räddningstjänst, vård, skola och omsorg på landsbygden
monteras ned. Detta är samhällsservice som bör komma alla till del.
Landsbygdspartiet anser att vi bör vända trenden av
nedmontering. Vi behöver förbättra samhällsservicen, inte försämra.
Landsbygdspartiet anser också att det går göra mer ur
skattesynpunkt. Idag har vi ett skattesystem som direkt och indirekt missgynnar
landsbygden och de som bor och verkar där. Vi måste reformera skattesystemet,
inte fortsätta med brandskattning."
fredag 28 augusti 2015
Avskaffa ränteavdraget
Ränteavdraget bidrar till att uppmuntra ökad belåning samt att tillgångspriser skjuter i höjden. Det är alltså en politik som uppmuntrar folk till att skuldsätta sig. Ju mer ju bättre...
De som gynnas mest av ränteavdragen är höginkomsttagare som belånat sig maximalt.
Det är en skattesubvention som innebär att alla via vårt kära Skatteverk får vara med och bidra till att de med hög belåning ska undslippa en del av räntekostnaderna. Samtidigt gör de lägre räntekostnaderna att priser på t.ex. bostäder höjs d.v.s. belåningen blir högre än egentligen motiverat vilket leder till än större skattesubventioner.
30 miljarder! går till åt att skattesubventionera ränteavdragen. En ofantlig summa som skulle kunna gå till någonting mycket mer produktivt.
Avskaffandet eller reducering av ränteavdragen vore en samhällsekonomisk välgärning. Dessutom skulle även privatekonomin och välfärden må långsiktigt mycket bättre av det.
Arbete och sparande ska gynnas och premieras. Inte att skuldsätta sig.
De som gynnas mest av ränteavdragen är höginkomsttagare som belånat sig maximalt.
Det är en skattesubvention som innebär att alla via vårt kära Skatteverk får vara med och bidra till att de med hög belåning ska undslippa en del av räntekostnaderna. Samtidigt gör de lägre räntekostnaderna att priser på t.ex. bostäder höjs d.v.s. belåningen blir högre än egentligen motiverat vilket leder till än större skattesubventioner.
30 miljarder! går till åt att skattesubventionera ränteavdragen. En ofantlig summa som skulle kunna gå till någonting mycket mer produktivt.
Avskaffandet eller reducering av ränteavdragen vore en samhällsekonomisk välgärning. Dessutom skulle även privatekonomin och välfärden må långsiktigt mycket bättre av det.
Arbete och sparande ska gynnas och premieras. Inte att skuldsätta sig.
söndag 23 augusti 2015
lördag 22 augusti 2015
Beredskapspeng till lantbruket
Nedan en läsvärd insändare från företrädare för Landsbygdspartiet Oberoende.
"Frihandelsreglerna inom Gatt och EU syftar i sin yttersta form till att ge så låga priser som möjligt åt konsumenterna. Detta genom att släppa marknadskrafterna helt fria.
"Frihandelsreglerna inom Gatt och EU syftar i sin yttersta form till att ge så låga priser som möjligt åt konsumenterna. Detta genom att släppa marknadskrafterna helt fria.
När vi kommer till livsmedel måste dock synen bli en annan. Frihandelsreglerna betraktar livsmedel på samma sätt som varje annan konsumentprodukt. Att ett land – i en krissituation – skulle komma att stå helt utan egen livsmedelsproduktion, måste ses som betydligt allvarligare.
Vad händer till exempel om klimatförändringar slår till med negativa odlingsbetingelser i viktiga exportländer för baslivsmedel?
Vi är inte där ännu, men åtgärder måste sättas in så att vi aldrig riskerar att hamna i en situation där vi står helt utan egen livsmedelsförsörjning. Sveriges självförsörjningsgrad är långt under 50 procent. Det vill säga mer än hälften av all mat importeras.
Vi får hoppas att det aldrig blir krig och total avspärrning – i så fall har vi bara mat till knappt halva befolkningen. Krig är så stort och osannolikt att vi förutsätter att det aldrig kommer att hända. Ändå håller vi oss med ett försvar, som någon sorts försäkring mot det osannolika. Har ni hört någon politiker säga att vi bara skall försvara halva landet?
Men oavsett om vi vinner eller förlorar ett krig, så vill vi väl ha mat? Och mat vill vi ha även om problemet inte är krig, utan total kollaps i de ekonomiska systemen – oljekris, miljökatastrof eller annat. Vad hade hänt om nedfallet från Tjernobyl hade hamnat över Skåne?
Tidigare höll Sverige sig med olika beredskapslager av mat, drivmedel etcetera. Dessa är vad vi vet i huvudsak avskaffade.
Vi vill föreslå att dessa återinförs, men då inte i form av torrprodukter och fryslager, som med jämna mellanrum måste bytas ut och kastas av åldersskäl. Nej, vi föreslår ett levande beredskapslager bestående av mjölkkor, köttdjur, spannmålsodling, potatisodling och andra basprodukter. Dessa förnyas ”av sig själv” årligen.
Det är således inte själva produktionen, som vi betalar för, utan just beredskapseffekten. Hur mycket pengar som skall avsättas för en viss produktionsgren avgörs av prognosen för just den grenen. Det finns således ingen anledning att betala beredskapspengar till områden där beredskapen av sig själv är god.
Samhället måste ha resurser för snabba omprioriteringar när något händer. Just nu är stora delar av svensk mjölkproduktion på väg att slås ut.
Vi föreslår därför att regeringen tillskjuter medel, så att vi omgående kan ge en beredskapspeng per mjölkko. I det längre perspektivet föreslår vi att Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap ges i uppgift att ta fram en försörjningsplan, så att hela landet skall kunna garanteras en rimlig försörjning vid olika scenarier.
Målet att ge billigast möjliga konsumentprodukter torde medföra en fortsatt storleksrationalisering. Beredskapspolitiken bör däremot ta hänsyn till riskspridning och att livsmedelsförsörjning, trots eventuella logistikproblem, skall kunna garanteras i alla landets delar.
Vi menar att på detta sätt ges möjlighet till beredskapspengar i vissa delar av Sverige samtidigt som andra jordbrukseffektiva områden kan bli utan.
Vi är införstådda med att det finns krafter inom EU, som kommer att betrakta detta som protektionism och ett fördolt och otillåtet produktionsstöd. Det är då viktigt att Sverige med kraft hävdar den rätt till alliansfrihet och självständig beredskapspolitik, som vi vid EU-inträdet förbehöll oss.
Landsbygdspartiet vill se en levande landsbygd. Ett livskraftigt jordbruk i hela Sverige är en förutsättning för att nå det målet."
fredag 14 augusti 2015
Låt ungdomarna bestämma
Politiker från ena sidan tycker bestämt att alla gymnasieutbildningarna ska inkludera studier som ger högskolebehörighet. Politiker från andra sidan tycker bestämt att det inte alls ska vara så på yrkesprogrammen. Utan man ska studera enbart till yrket i sig.
Vi tycker att detta kan ungdomarna själva bestämma. Ungdomar själva kan avgöra om de vill ha enbart en yrkesutbildning eller en yrkesutbildning inklusive högskolebehörighet.
Låt ungdomarna som läser yrkesprogrammen läsa de kurser, samt göra den praktik, som krävs för att klara yrket först. Lägg de mer teoretiska högskoleförberedande kurserna i slutet, år 3. Då kan de ungdomar som vill välja bort att läsa de sista kurserna men ändå få en yrkesutbildning och börja jobba göra det. De ungdomar som vill fortsätta läsa längre väljer att göra så och får de teoretiska högskoleförberedande delarna sig till del. Gör det valbart helt enkelt.
Vi pratar här om ungdomar, unga vuxna, i 17-18 års åldern. Fullt kapabla att ta egna beslut utifrån den situation de befinner sig i. Huruvida man ska läsa högskoleförberedande kurs eller ej känner man bäst själv. Det kan variera från person till person, tillika hänga ihop med hur arbetsmöjligheterna ser ut för en just då.
Vi tycker att detta kan ungdomarna själva bestämma. Ungdomar själva kan avgöra om de vill ha enbart en yrkesutbildning eller en yrkesutbildning inklusive högskolebehörighet.
Låt ungdomarna som läser yrkesprogrammen läsa de kurser, samt göra den praktik, som krävs för att klara yrket först. Lägg de mer teoretiska högskoleförberedande kurserna i slutet, år 3. Då kan de ungdomar som vill välja bort att läsa de sista kurserna men ändå få en yrkesutbildning och börja jobba göra det. De ungdomar som vill fortsätta läsa längre väljer att göra så och får de teoretiska högskoleförberedande delarna sig till del. Gör det valbart helt enkelt.
Vi pratar här om ungdomar, unga vuxna, i 17-18 års åldern. Fullt kapabla att ta egna beslut utifrån den situation de befinner sig i. Huruvida man ska läsa högskoleförberedande kurs eller ej känner man bäst själv. Det kan variera från person till person, tillika hänga ihop med hur arbetsmöjligheterna ser ut för en just då.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)