Nya lagar från årsskiftet

Vilka nya lagar gäller egentligen från årsskiftet? Här är hela listan: Nya lagar från årsskiftet

Ett axplock nedan:

- Patientlag införs. Patienter får välja primärvård och öppen specialistvård var som helst i landet. Patienter får större möjlighet till en ny medicinsk bedömning. Patienter måste ge sitt samtycke till vård, om det inte är fråga om en akut situation.

 - Den som vill starta en ny friskola måste samråda med kommunen. Skolinspektionen ska kontrollera verksamheten innan den startar. Efter starten kan Skolinspektionen tvinga skolan att anställa fler lärare, om inspektionen kommer fram till att det annars är svårt för eleverna att nå målet för utbildningen.

-  Grundlagsändring: Valsystemet ändras så att fördelningen av mandat säkrare speglar hur väljarna har röstat i val till riksdagen, landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige. I kommuner som är indelade i valkretsar ska utjämningsmandat införas. Det införs också en småpartispärr på 3 procent i kommuner som är indelade i valkretsar och 2 procent i kommuner som inte är det. Partierna får trycka sina symboler på valsedlarna. Nominerade måste säga ja till att kandidera för ett parti. De nya reglerna ska tillämpas första gången i ordinarie val 2018.

-  Fordonsskatten på personbilar och andra lätta fordon höjs.

Skygglappar på

34 av 44 remissinstanser, inkl. lärarfacken, Skolinspektion och Skolverket, anser att införandet av betyg från åk 4 är en dålig ide och dåligt utnyttjande av resurser. Moderaterna verkar tydligen ha skygglappar på då de ändå propsar på om detta.

Betyg fr.o.m. åk 4 betyder inte att det blir lättare att hitta de som behöver särskilt stöd. Det det gör är att tid och resurser går åt att implementera ännu ett betyg med dess kriterier. Visst kan det låta populistiskt riktigt att införa ännu fler betyg, men det är ju inte bristen på betyg som är något större problem i skolan. Det är att få resurser och förutsättningar för att bedriva det pedagogiska (samt även det sociala) arbetet.

Reform på reform har genomdrivits av Alliansen. Ibland har de t.o.m. gått emot varandra. Varenda en av dem har tagit tid och resurser i anspråk. Istället för att lärare kunnat sätta sig ned och diskutera hur man utvecklar undervisningen, utbyter erfarenheter om hur man bäst ger stöd till olika elever, så har massvis av tid gått till reform-implementeringar. Visst ska skolan också ändras över tid och följa med samhällsutvecklingen. Dock måste det finnas något större sammanhang, en helhet, en röd tråd i det hela. Framförallt en vetenskaplig förankring. Inte bara ideologi.

Orättvis skatt på vindkraft

En insändare från Landsbygdspartiet Oberoende som publicerades för ett tag sedan. Det handlar om det orättvisa skattessystemet som missgynnar kommunerna runt om i Sverige.

"Vi har länge funderat över varför landsbygden, som har alla naturtillgångar, avfolkas medan storstäderna växer så det knakar. Svaret ligger i det orättvisa skattesystemet, där kapital hela tiden överförs från landsbygden till städerna. Att sätta sig in i detta är svårt för en lekman, men vi skall ändå försöka, med nedanstående exempel.

Ett kraftbolag bygger 18 vindkraftverk någonstans i Norrtälje kommun, som årligen skall producera 140 000 000 kWh per år. Om varje kWh får ett värde av 1 krona per kWh, så produceras el till ett marknadsvärde av 140 miljoner kronor. Räknar man baklänges så utgör momsen 20 procent, det vill säga 28 miljoner kronor till staten.

Energiskatten är 29 öre per kWh, det vill säga 40,6 miljoner till staten. Fastighetsskatten anges till cirka 9 öre per kWh, vilket ger 12,6 miljoner. Nog borde kommunen få dessa pengar eftersom fastigheterna ligger här?

Nej då, fastighetsskatt för industrifastigheter är en statlig skatt. Sedan får vi väl tro att kraftverken går med vinst. Bolagsskatt är också statlig. Så till staten ska det årligen betalas in cirka 80 miljoner för el som produceras inom kommunen. Sedan skall kraftbolaget leverera vinst till sitt moderbolag, som kanske inte ens är svenskt.

Vad skulle då Norrtälje kommun få ut av det hela? Svaret är ingenting. Inte en enda anställd inom kommunen lär vara stationerad på verken och genom sin kommunalskatt gynna kommunen. Möjligtvis kan någon lokal entreprenör få lite jobb under byggtiden.

Inte heller lokalbefolkningen tjänar något. Friluftsliv, jakt, turism och lokala näringar försämras. Någon vinst för kommunens invånare finns således inte.

Visst behöver Sverige elektricitet. Valet står i slutändan mellan lägre standard eller att stå ut med inskränkningar. Men när nu inte kommunen får något tillbaka av de intäkter som genereras, så kan man ju också fundera över om satsningen var bra eller dålig för kommunen och dess invånare. Om inte, så är svaret enkelt. Då måste det finnas andra platser som exempelvis i havet, där kraftbolaget kan göra sina satsningar.

Vart tog då pengarna till staten vägen? Jo, till statlig förvaltning och administration i storstäderna. Där betalas väl tilltagna löner, som i sin tur genererar hög kommunal skatteintäkt där. De anställda bor i fina villor som alstrar fastighetsskatt.

All skatt på bostäder är kommunal. Men för industrier, som normalt finns i småorterna, är skatten statlig. Resultatet blir låga löner på landsbygden och samtidigt den högsta kommunalskatten.
Vilka har dåligt utbyggd kollektivtrafik och behöver bilen? Jo landsbygden! Så all fordonsskatt, all moms och all särskild drivmedelsskatt är statlig, för att än mer kunna föra över pengar till storstädernas utbyggnad.

Någon myntade uttrycket nationell kolonialism. Det vill säga, hade Sverige på detta sätt exploaterat och sugit ut ett land i Afrika så hade det blivit protester. Men när man gör det inom landet så är det okej. Detta väl utstuderade och orättvisa system vill vi Landsbygdspartiet oberoende ändra på."

Spelar det roll vem som är huvudman för skolan?

Frågan om förstatligande av skolan har lyfts i skoldebatten och personligen så är vi inte oävna även om vi inser att huruvida skolans huvudman är staten eller kommunen inte är den mest avgörande faktorn för hur det fungerar i ett klassrum. I ett sådant perspektiv kvittar det lika och istället krävs andra åtgärder.

I ett sådant perspektiv så kan ännu en pseudoreform göra mer skada än nytta. Då omorganisation, åtskilliga personaltimmar och möten ska gå till att hantera ännu en reform. En reform som inte ändrar något på innehåll eller förutsättningar.

Om det ska till ett förstatligande så är ju den stora frågan vilka riktiga reformer det kommer medföra? Förstatligande är ingen snabblösning, men tyvärr så är det ju sådana lösningar som ofta lyfts i den politiska debatten. Det låter bra och enkelt, samt får stor media-uppmärksamhet.

Vad som behövs är reformer som fokuserar på undervisningen och dess förutsättningar.

Det krävs att lärare får tid till att fokusera på undervisningen.

Att stödfunktioner finns tillgängliga i form av speciallärare/specialpedagoger och andra viktiga aktörer inom elevhälsan.

Att resurser styrs till dit de bäst behövs. Det skapar inte likvärdighet att alla elever ska "få kosta lika mycket". Det skiljer mellan elevers och olika skolors förutsättningar.

Rektorer måste också få vara pedagogiska ledare. Det fungerar inte att rektorer ska sitta som en administrativ mellanhand och ägna större delen av sin tid till uppgifter som har väldigt lite med utveckling av undervisningen att göra.

Kanske är ett förstatligande vägen till detta, kanske inte. Det beror på vad det medför.

Vad behöver försvaret?

Försvaret är en grundbult i varje samhälle som vill upprätthålla oberoende och förmåga att själv välja väg. Försvaret är ju inte bara där för att verka i skarpt läge utan kan också verka avskräckande. Det bästa försvaret är ju det som aldrig behöver användas.

Just nu upplever Europa den oroligaste perioden på länge. Regelrätta strider utkämpas i Sveriges närområde. Antalet militära provokationer mot Sverige har också ökat dramatiskt. Samtidigt har Sverige i stort sett rustat ned hela territorialförsvaret och kvar finns en insatsorganisation (IO14) som är tänkt att kunna användas vid utlandsinsatser under t.ex. FN-flagg.

Intressant i detta läge är vad insynspersoner anser behövs för att skapa ett trovärdigt försvar. Försvarsskribenten "Skipper" har gjort en förtjänstfull intervju av tre representanter från Försvarsmakten; en generalmajor från Armen, en viceamiral från Marinen och en generalmajor från Flygvapnet.

Några utdrag från intervjuerna nedan:

"Anser du att gällande insatsorganisation IO14 är operativt relevant?

Jag anser att IO 14 inom överskådlig tid varken kommer att ha rätt utformning eller tillräcklig volym.

Svaret är NEJ.

Nej! IO 14 grundar sig på helt andra förutsättningar och med ett större fokus på internationella insatser än övervakning och försvar av eget territorium. Det är omöjligt att bedriva någon försvarsoperation värd namnet med den otillräckliga numerär av förband som IO 14 innebär.


De primära marina verkansdelarna utgörs i dag av 7 korvetter, 4 ubåtar och en amfibiebataljon. Är det en rimlig numerär?

Nej. Minimikravet bör vara att marinen ska kunna agera i minst två områden samtidigt. T ex ubåtsjakt på Västkusten samtidigt som den genomför insatser i Östersjön.

Svaret är NEJ.

Skall målsättningen vara att försvara Sverige mot ett militärt angrepp eller ens upprätthålla integritetsskydd i ett krisläge är det helt otillräckligt. Vi borde kunna upprätthålla försvar även för Södra Östersjön och på Västkusten. För att nå de här målen skulle jag bedöma ur ett marint lekmannaperspektiv att det skulle behövas ytterligare 7-8 kvalificerade ytstridsfartyg, ytterligare 3-4 ubåtar och ytterligare en amfibiebataljon.


 Sverige har idag 100 JAS 39 Gripen som ska minskas till 60 mot decennieskiftet. Hur många stridsflygplan förväntar du dig att Försvarsmakten ska ha i luften i händelse av kris/krig?

Antalet flygplan är för litet. Befintliga plan måste bl a kunna skyddas på marken med kvalificerat luftvärn och genom utspridning. Därför bör det eftersträvas en mix av fler flygplan, kanske sammanlagt ca 100, kvalificerat luftvärn och ett utbyggt krigsbassystem.

För att i en krigssituation nå en uthållighet i luftförsvaret på 2 – 3 veckor bedömer jag att man totalt behöver ha en numerär på 90-100 flygplan. Sedan skall man vara medveten om att detta förutsätter att man har ett basskydd värt namnet både på marken och i form av lv.


Vad anser du är en rimlig nivå för försvarsanslaget?

För ett år sedan hade jag sagt ca 1,5 % (ungefär som våra nordiska grannländer), nu lutar jag nog åt närmare 2 %.

När jag jobbade med dessa frågor avsatte vi ca 2,8 % av BNP. Jag tyckte och tycker det var en rimlig miniminivå.

2 % av BNP är ett minimum om vi skall fortsätta att vara alliansfria."


Det är m.a.o. en rejäl sågning som dessa högt uppsatta insynspersoner ger kring svensk försvarsförmåga. Både ökad numerär, förmåga som finansiering behöver komma till.

Nuvarande kapacitet ger möjligtvis förmåga till att försvara inloppet till Mälaren och Stockholm några dagar (under förutsättning att alla hinner dit och inte tas på sängen), men det verkar vara långt kvar till att kunna försvara hela Sverige.

Decemberöverenskommelsen

Idag gick statsminister Löfven (S) och partiföreträdare för Mp, C, M, Fp och Kd ut och informerade om den informella överenskommelsen som gjort att extraval ej kommer utlysas.

I korthet går den ut på att:

- Minoritetsbudgetar ska släppas igenom.

- Man ska ej bryta ut delar av budgeten.

- Den statsministerkandidat som får störst majoritet ska släppas igenom.

- Tre politikområden ska göras upp om över blockgränserna; försvaret, energifrågor och pensionerna.

Därtill ska en utredning tillsättas för att eventuellt ändra riksdagsförordningen och överenskommelsen ska gälla fram till valet 2022.

Som allt annat kan man både se positivt som negativt i allt det här.

Det positiva kan vara att "tjafset" har lagt sig och man började försöka reda ut saker, få till lite verkstad. Det kan borga för en del stabilitet framöver. Minoritetsregeringar är ju inget ovanligt i Sverige och landet måste ju kunna styras trots det.

Det vanliga är dock att minoriteten söker stöd hos majoriteten genom kompromisser, t.ex. genom att anpassa en statsbudget. Så har minoritetsregeringar fungerat förut och det är också logiskt utifrån hur väljare röstar. En sådan budget får då stöd av en majoritet av de förtroendevalda som väljarna valt.

Decemberöverenskommelsen är någonting helt annat. Efter den surrealistisk cirkus som var så "tvingades" de börja samtala med varandra, men lösningen var som sagt något udda. Nu har man indirekt sagt att man ska låta minoriteten kunna bestämma över majoriteten. Det rimmar lite illa vid en första anblick. Det återstår dock hur detta kommer se ut och om det ens kommer hålla som praxis.

En annan reflektion är att tidigare var det högljutt prat om vikten att stå för just sin politik som gjorde att Alliansen röstade för sitt. Från Löfvens håll var det prat om extraval för att lösa de politiska knutarna. Plötsligt verkar inget av detta viktigt längre. Det går fort att byta inställning i politikens värld...

Annie Löf lovade t.o.m.tydligen hellre äta upp sin högra sko än stödjar S: Jag äter hellre... Gäller det fortfarande?

På Moderaternas FB-sida är kommentarerna inte nådiga över uppgörelsen: "Aldrig mer M!! Varför rösta överhuvudtaget? En röst på M är tydligen en röst på S... Så nästa gång det är val stannar jag hemma i soffan!" 

Även Socialdemokraternas FB-sida får sig en och annan kommentar: "Jag röstade på socialdemokraterna men ändå är alliansen kvar o deras budget snacka om att bli blåst o lurad när man röstade."

Liksom Folkpartiets: "Min röst har ni förlorat. Varför skall jag rösta på FP när ändå rösten hamnar hos S eller MP? Väljarna kommer att straffa FP och man hamnar under 4% spärren för denna idiotiska överenskommelse."

Samt Miljöpartiets: "Svagt och mycket fegt av Miljöpartiet. Nu har vi blivit ett vänsterparti från att varit ett grönt parti. När jag gick med i partiet 1996 var jag stolt, ett parti som inte tillhörde något block, varken vänster eller höger utan det gröna blocket."

Det känns viktigare än någonsin att fler politiska alternativ, än de som sitter i riksdagen, får komma fram i debatten. Sverige behöver fler rådiga politiska alternativ, inte färre och villrådigare.

Skolreformer som skolan EGENTLIGEN behöver

Eva-Lotta Hulten beskriver Björklunds skolpolitik bra med orden (min fetstil):

"När Jan Björklund förra året presenterade sin utredning om forskningsstödet för hans reformer (”Det tar tid”), konstaterade den handplockade utredaren på punkt efter punkt att stödet antingen var svagt, obefintligt eller att det saknades forskning. Björklund hävdade ändå att rapporten visade på goda effekter för hans reformer.

Förvrängning är en metod som Björklund använt sig av under hela sin karriär som skoldebattör och skolminister. När han började hävda att det gick dåligt för den svenska skolan presterade Sverige exempelvis över, eller en bra bit över genomsnittet i alla Pisadelarna." 

Reform på reform har lanserats. Ibland flera per år och de har inte alltid gått hand i hand, tvärt om. Att resultaten dalat är inte ett dugg förvånande.

När skolans verksamhet har krav på sig att grunda sig på forskning så är det väldigt underligt att de politiska reformer som genomförts inte alls behövt det. På den politiska nivån verkar det mer gälla att komma fram i media, hålla sig aktuell och få saker att låta bra. Huruvida det man påstår är förankrade i någon verklighet verkar kvitta. 

Det finns gott om forskning inom skolans område. Forskning som visar på vad för något som ger bra resultat, men det är sällan, om någonsin, som den politiska debatten handlar om dessa saker. Istället lyfts saker som tidigare betyg eller läx-rut fram. Saker som har en väldigt, väldigt marginell betydelse i det stora hela.

John Hattie, en av världens mest kända skolforskare, har t.ex. sammanställt vilka 138 faktorer som ger mest resultat. En sammanställning som grundar sig på 50.000 studier och 80 miljoner deltagande elever. Föga förvånande så kommer lärarens roll väldigt högt upp på denna rankning. Hatties studier listar även saker mer i detalj t.ex. att det är lärarens tydlighet i undervisningen och förtroendefulla relationer lärare-elev som ger bland de bästa effekterna, 0,75 effektstorlek respektive 0,72 Jämför det med t.ex. lärares ämneskunskaper som ger en effektstorlek på ringa 0,09.

Om det är lärare och ovan beskrivna faktorer som är den enskilt största framgångsfaktorn så bör lärare få lära sig av varandra d.v.s. få tid till att arbeta tillsammans, planera tillsammans,  observera varandras lektioner. Inte sitta med administrativa fylleri-uppgifter på sin egen kammare.

Michael Fullman har visat på vikten av att rektorer får vara pedagogiska ledare. I verkligheten är de flesta rektorer överösta av administrativa och ekonomiska ansvarsuppgifter.  Fullman menar också på att de skolor som har störst av behov av mer resurser ska också få det. En skolpeng där varje elev genererar lika mycket i någon form av marknadsekonomiskt produktionstänk rimmar illa med framgång för ett skolsystem.  Fullmans tankar har lyckats bra att vända skolsystemet i Kanada.

Santiago Rincon-Gallard lyfter fram att enskilda kosmetiska reformer kvittar. Det är de breda, tydliga politiska visionerna som ger effekt. Det behöver också vara en tvåvägskommunikation mellan politiker och skolans aktörer. Inte bara uppifrån och ned.

Samtliga påvisar också att en nyckelfaktor är att minska lärares ensamarbete till förmån för samarbete. I länder med goda studieresultat arbetar lärare mer tillsammans samt undervisar färre timmar. Istället läggs mycket mer tid i veckan (15-25 timmar) på att tillsammans analysera elevernas inlärning och tänka ut åtgärder.

Skolsystemet måste dessutom vara långsiktigt. Det fungerar inte med kortsiktigt tänk.

En förslagslista på vad skolan EGENTLIGEN behöver kan då se ut som nedan:

Ge lärare förutsättningar att samarbeta och lära utav varandra.
Minska den administrativa bördan både för lärare som rektorer.
Låt rektorer vara pedagogiska ledare.
Skolor med större behov ska ha mer resurser.